Hunden "förstår" inte vad Du
säger vad som för Dig är språk, är
för hunden signaler.
Vänta Dig inte att hunden ska tänka. Det är mycket
nog, om Du gör det.
Hunden kan inte förutse effekten av sitt handlande.
Därför måste Du vara den som bestämmer och som tar ansvaret.
Dressyr är samarbete, inte tvekamp. Bägge ska
arbeta, men en skall bestämma. Se till att det blir DU!
En hund kan inte "trotsa". Antingen har den
inte förstått eller så är den vettskrämd. Vems är felet?
Om ett moment innebär avvänjning samtidigt som
inlärning, så gå försiktigt fram, arbeta metodiskt och fodra mindre än vid enbart
inlärning.
Det bästa resultatet får man genom att rätt
utnyttja hundens medfödda beteende. Arbeta så vitt som möjligt med och inte mot dem!
Iakttag själv tro inte på andras utsago.
Glöm inte att instinkthandlingar kan utlösas i
"tomgång".
Lär Dig känna igen överslagshandlingar, så Du
inte uppfattar dem som "trilska" eller "dumhet".
Kom ihåg att hunden omedelbart känner om Du råkar
i affekt! Försök inte spela lugn, Du lurar inte hunden utan bara dig själv.
Lär Dig vara lugn.
Råkar du ändå i affekt avbryt övningen
omedelbart! En rädd hund är en oanvändbar hund.
Visa hänsyn mot hunden! Begär inte mer av hunden
än av Dig själv!
Var konsekvent! Ge heller aldrig ett kommando som Du
inte har rimliga utsikter att få åtlytt.
Det är inte hunden som har hittat på det här med
dressyr, så det är Din skyldighet att göra arbetet roligt.
Till sist: Ett straff, av vilken art det vara månde,
måste alltid komma samtidigt med försyndelsen.
Straff som kommer efter brottet, är inte straff utan djurplågeri.
Hunden upplever det som straff, när Du surar efter ett misslyckande.
|