- Hunden "förstår" inte
vad Du säger – vad som för Dig är språk, är för hunden signaler.
- Vänta Dig inte att hunden ska
tänka. Det är mycket nog, om Du gör det.
- Hunden kan inte förutse effekten av
sitt handlande. Därför måste Du vara den som bestämmer – och som tar ansvaret.
- Dressyr är samarbete, inte tvekamp.
Bägge ska arbeta, men en skall bestämma. Se till att det blir DU!
- En hund kan inte "trotsa".
Antingen har den inte förstått eller så är den vettskrämd. Vems är felet?
- Om ett moment innebär avvänjning
samtidigt som inlärning, så gå försiktigt fram, arbeta metodiskt och fodra mindre än
vid enbart inlärning.
- Det bästa resultatet får man genom
att rätt utnyttja hundens medfödda beteende. Arbeta så vitt som möjligt med och inte
mot dem!
- Iakttag själv – tro inte på
andras utsago.
- Glöm inte att instinkthandlingar
kan utlösas i "tomgång".
- Lär Dig känna igen
överslagshandlingar, så Du inte uppfattar dem som "trilska" eller
"dumhet".
- Kom ihåg att hunden omedelbart
känner om Du råkar i affekt! Försök inte spela lugn, Du lurar inte hunden utan
bara dig själv.
Lär Dig vara lugn.
- Råkar du ändå i affekt –
avbryt övningen omedelbart! En rädd hund är en oanvändbar hund.
- Visa hänsyn mot hunden! Begär inte
mer av hunden än av Dig själv!
- Var konsekvent! Ge heller aldrig ett
kommando som Du inte har rimliga utsikter att få åtlytt.
- Det är inte hunden som har hittat
på det här med dressyr, så det är Din skyldighet att göra arbetet roligt.
- Till sist: Ett straff, av vilken art
det vara månde, måste alltid komma samtidigt med försyndelsen.
Straff som kommer efter brottet, är inte straff utan djurplågeri.
Hunden upplever det som straff, när Du surar efter ett misslyckande.
| Källa:
Lill-Inger Petterssons, Bitsikka's kennel |
|
