Rottweilern är en mycket intressant och
tacksam hundras - men bara för vissa människor med ett särskild sorts temperament. Den
kraftiga kroppen och det lika kraftfulla psyket hos hundrasen gör att man inte bör
skaffa sig en rottweiler utan ordentlig eftertanke och ett rejält intresse för hunden.
Hanhundarna kan bli upp till 68 cm höga över manken och de kan väga upp till 60 kg, så
med en ras som denna måste man vara säker på att alltid kunna ha hunden under kontroll.
Du måste också kräva av hunden att den använder sina krafter för dig och inte emot dig.
En välutbildad och lydig rottweiler är ett underbart djur, en som är olydig och
motsträvig är raka motsatsen.
Rasen är också dyr att hålla. Den behöver kvalitetsfoder och har ordentlig aptit, så kom
ihåg att du ska ha råd att utfodra en så stor hund och att du bör ha lämpliga utrymmen,
både inomhus och utomhus för den.
Människor, som är ute efter ett billigt tjuvlarm, gör bättre i att kontakta en firma för
säkerhetslås, eftersom en otränad rottweiler kan orsaka betydligt större skada i ett hem
än den genomsnittlige inbrottstjuven.
Samma sak gäller unga, tuffa grabbar, som är ute efter ett komplement till sin tuffa
roll, och uppmuntrar sin unga rottweiler att angripa allt och alla. Sådana får snart
problem med ordningsmakten, och den stackars hunden kanske måste avlivas.
Folk som letar efter en hund att kedja fast på gården för att skrämma bort objudna
gäster kan också få problem med en rottweiler. En otränad rottweiler utan kärlek ylar i
bästa fall ljudligt i sin ensamhet och i värsta fall kan den bita den som ligger bakom
eländet.
Vilken typ av människa
är lämplig att ha en rottweiler?
a) Ägaren måste vara beredd att lära hunden allt den behöver kunna.
b) Ägaren måste låta hunden vara en del av familjen, på samma villkor som övriga
familjemedlemmar.
c) Ägaren måste vara rättvis, ha humor och ha förmågan att tydligt ge hunden både beröm
och bestraffningar.
d) Ägaren måste försäkra sig om att alla familjemedlemmar älskar, respekterar och vill
ha hunden lika mycket som han själv, och att någon familjemedlem ska vara hemma hela
dagen.
Rottweilern är i rätt omgivning ett nöje att äga. När ingenting händer sover hunden, men
när någon fara hotar är han redo och klar att möta den. När Du vill leka är din
rottweiler ivrig att vara med. Rasen hemfaller inte åt meningslöst skällande i tid och
otid - när en rottweiler skäller bör man undersöka varför, för det finns oftast ett gott
skäl till skallet.
En del rottweiler är "brummare", dvs. de brummar på ett vänligt sätt, när man kliar dem
på ryggen eller magen. Det är som ett sätt att tala om hur skönt de tycker det är. Vissa
rottweiler tycker å andra sidan inte om för mycket kärvänlighet från okända, särskilt
"alla-hundar-tycker-om- mig-typen"', som tar i hunden ordentligt och klappar om den på
ett förment vänligt sätt. Om Du får se din rottweiler i denna situation, ingrip och be
personen sluta. Hunden kommer att visa det obehag den känner genom att stå mycket
stilla, med ett mycket "svart" uttryck i ögonen. Om obehaget fortsätter kommer hunden
att tala om att den tycker det hela är obehagligt. Jag vill betona att inte alla
rottweiler beter sig på detta sätt, men det är lika bra att veta att en del gör det och
ta varning av det. Det är inte alltid så lätt att be dina vänner låta bli din hund, men
för att bli en bra rottweilerägare måste du vara lika ärlig och tuff som hunden.
Den här rasen är en brukshund, och även om den inte får dig att känna dig som världens
bästa hundförare i likhet med en del vallhundar - när den en gång är utbildad behåller
den sin integritet och blir sällan förslavad. En bra rottweiler tar mera rollen som en
bra kompis.
Rottweilern älskar i allmänhet sitt hem och sin familj och visar oftast ingen större
lust att driva omkring på egen hand. Jag har bara känt fyra rottweiler, som gjorde det,
och de levde alla på stora lantegendomar utan inhägnader. Alla fyra fick också vara
ensamma timtal i sträck.
Rottweilern i samhället
Barn och rottweiler går bra ihop, under förutsättning att ägaren är rättvis. Säg till
barnet,som gör fel mot hunden, och vice versa. Båda måste lära sig att respektera den
andre. Jag har bara hört talas om ett enda fall där en rottweiler bitit ett barn. Hunden
blev provocerad av att få en isglass uppkörd i ändtarmen, och han gav barnet ett nyp när
han med sina käkar kunde ha krossat barnets arm. Hunden flyttades efter händelsen till
en annan familj med tre barn och levde lycklig och helt utan problem till sin död.
Vill du att din hund ska acceptera katter, hästar, kor, får och andra hundar måste du
låta den få träffa dem tidigt och konsekvent förbjuda varje form av jakt eller bråk. Det
är nödvändigt att du har tillräcklig karaktärsstyrka att insistera på perfekt
uppförande. Om du kräver god lydnad av din hund accepterar den det, men genom att ena
gången göra si, andra gången så, kan du inte ta fram det bästa ur din rottweiler. Detta
gäller naturligtvis all träning.
Hanhundar kan vara mycket aggressiva mot andra hanhundar. Det är bra att förvänta sig
det och ta i hunden ordentligt första gången han försöker bråka. Det finns inget
tjusigare än en rottweilerhane med tillräckligt självförtroende för att fullständigt
strunta i andra hundar i alla lägen, och inget värre än en som bara ska bråka med
varenda hund han möter. Det är ägarens ansvar att se till att ett sådant uppförande inte
tolereras.
Rottweilern är en mycket speciell hund. En välutbildad representant för rasen är alltid
uppskattad och populär hos alla, medan den missförstådda, outbildade eller bortskämda
rottweilern i bästa fall är en skam för rasen och i värsta fall är ett monster, som
borde avlivas.
Så kom ihåg att hunden blir vad Du gör den till genom uppfostran, miljö och träning. Om
du inte har tid eller tålamod att umgås med och träna din hund, välj en annan ras, för
då är inte rottweilern lämplig för dig.
Jag träffar många så kallade "problemhundar" i mitt arbete, och 99% av dem är helt
enkelt dåligt uppfostrade eller missförstådda. Om bara ägaren förstår varför hans hund
uppför sig som den gör kan man börja träna bort olaterna. En del hundägare är tråkigt
nog inte kapabla att lära sin hund någonting överhuvudtaget.
Rasen är inte lämplig för okunniga, oflexibla eller icke-positiva människor. En
rottweilerägare måste kunna reagera på ett positivt sätt, använda entydiga
träningsmetoder och vara skojig, men rättvis och bestämd. Ägaren måste vara hård nog att
utdela bestraffning när det är nödvändigt, på ett snabbt och effektivt sätt, men lika
snabb att berömma och uppskatta, när hunden har gjort rätt. Hunden får aldrig vara i
tvivelsmål om vad som är rätt och fel ifråga om uppförande.
Resultatet av att försumma sin
rottweiler
På grund av den senaste tidens kraftiga ökning av efterfrågan på rottweiler föds många
kullar efter icke rastypiska och oröntgade föräldrar med dåligt temperament, oftast
beroende på att folk är okunniga eller vill tjäna pengar. Många är mindre nogräknade när
de föder upp en kull.
De säljer valparna till vem som helst, och senare avlar man i sin tur på valparna,
oröntgade, som paras med en bekants hund. Man känner inte täckhunden, men han lär vara
en '"underbar, stor hund"', precis som om storleken i sig själv skulle vara avgörande
för rasens kvalitet. Faktum är att alltför stora rottweiler ofta har ett kortare liv. De
drabbas också oftare av en del sjukdomar av olika skäl, och de är ofta alltför tröga att
arbeta med.
Följden har blivit att på några få generationer har det dykt upp kullvis med potentiella
krymplingar, som vagt påminner om riktiga rottweiler. De säljs för en spottstyver och
hamnar slutligen i hundgårdar över hela landet. Jag kan inte se något positivt
överhuvudtaget i det faktum att mer än 5 000 rottweilervalpar registrerades i
Storbritannien 1886, eller att mer än 2.400 rottweiler registrerades i USA enbart i
december 1986!
Om du tänker köpa en rottweiler, läs det här kapitlet en gång till och tänk igenom även
nästa kapitel ordentligt innan du fattar ditt slutgiltiga beslut att en rottweiler
passar för dig.
Om ditt beslut blir "ja", hoppas jag att du väljer noga, ger din hund frikostigt med tid
under uppfostringstiden, tränar omsorgsfullt och älskar hunden mycket.
Om du gör det får du glädjen av en av de härligaste hundar som finns.
(Ur "A dog owner's guide to the Rottweiler" av Joan
Blackmore)
|
